...och ändå har jag inte ens ansträngt mig!

Låt mig börja på "lokal" nivå! I NSD skriver de om att det inte längre är tillåtet för barnen på förskolan i Koskullskulle att ha på sig randiga eller prickiga kläder. Detta då deras fröken får migrän av randigt och prickigt. Dyker ungarna ändå upp iförda randigt eller prickigt får föräldrarna höra kommentarer som "De där kläderna åker av. Här får ingen ha randigt eller prickigt, för fröken får ont i huvudet". Rektorn, May Norberg, tycker att man inte kan omplacera den anställda; skickas hon till t.ex. en skola är det ju ännu fler som bär randiga och prickiga kläder. "Det är synd om den anställde och därför har jag tillrättalagt miljön." säger Norberg till NSD.

Ja jisses. jag säger då det. Här ser man - tyvärr - en av anledningarna till att många anser kvinnor vara sämre överordnade: Vilken man hade agerat på det sätt Norberg gör? Det är synd om ofantligt många människor, men att införa en regel som säger att föräldrar inte längre få klä sina barn i randigt eller prickigt är absurt.

Några mil söderut, i Örebro, tvingas muslimer visa upp ett intyg från en Imam när de skiljer sig. Detta för att motverka bidragsfusket, skriver SvD. Regeln uppkom efter en utredning om bidragsfusk som visade att vissa muslimer skilde sig och skrev sig på olika adresser trots att de fortsatte att leva ihop. På så vis kunde dessa personer plocka ut mer bidrag. Nu överväger Diskrimineringsombudsmannen - DO - att tillsätta en utredning för att utröna huruvida dessa intyg är diskriminerande. I just Örebro togs regeln fram i samarbete med en grupp muslimer, och Jamal Lamhamdi som är ordförande i Islamiska kulturcentret anser inte att regeln är diskriminerande: Menar man allvar med skilsmässan spelar det ingen roll var intyget kommer från, tingsrätt eller imam, menar han. 

Har man inget att dölja behöver man inte heller hävda att man blir diskriminerad, anser jag. Eftersom det uppenbarligen är ett problem anser jag att det är såväl viktigt som bra att sätta ner foten på det sätt Örebro kommun har gjort. De bidrag vi har i Sverige är avsedda för de som behöver dem, och inte till för att någon, svensk, tysk eller iranier, ska kunna fuska med det utan att granskas. Att anmäla en sådan regel till DO är litet som att en skola skulle vägra att granskas eftersom det uppfattas diskriminerande mot lärare, rektorer och övriga pedagoger. Till exempel.

Och apropå bidrag skriver DN om att allt fler ungdomar har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden och därför fastnar i ett bidragsberoende. Även om antalet socialbidragstagare har minskat gäller detsamma inte kostnaderna. Eva Franzén, utredare på Socialstyrelsen, menar att antalet unga vuxna utan arbete kan vara större än vad som syns eftersom många inte finner det meningsfullt att anmäla sig på arbetsförmedlingen. Enligt DN finns det från 3 december förra året en "jobbgaranti" för människor mellan 16 och 24 år. Garantin innebär att man efter tre månader som arbetssökande ska erbjudas en individuell handlingsplan och särskilt stöd för att söka arbete.

Alla som känner mig hyfsat vet vilket enormt förakt jag känner för bland annat arbetsförmedlingen och socialbidrag. Jag har tidigare gjort gällande att jag hellre skulle prostituera mig än att söka ekonomiskt stöd på det sättet. Den åsikten står jag fast vid. Skrik nu inte högt; ifrågasätt hellre varför en människa känner sådan stark ovilja att söka socialbidrag eller anmäla sig som arbetssökande att prostitution känns som ett bättre alternativ. Vad ger det för signaler om dessa instanser?

Den "jobbgaranti" som finns innebär inte att människor efter tre månader får ett jobb och är självförsörjande. Mig veterligen innebär en "jobbgaranti" idag att man antingen placeras ut på en praktikplats, arbetar heltid och får en slant som inte ens täcker hyran. (Är det kring tvåtusen, tror jag?) Som jag har förstått det är det en win-winsituation för arbetsgivaren som får gratis arbetskraft medan någon annan betalar praktikanten en struntsumma. Alternativet är att slussas ut i någon form av utbildning: Kanske får Emil som sedan barnsben fipplat med datorer och är mer kunnig än de flesta gå en datakurs för att lära sig grunderna i Windows? Och på papperet ökar plötsligt sysselsättningen och en lägre arbetslöshetssiffra kan presenteras. Återigen, som Farbror Joakim: Humbug.

Nu har jag nyhetat mig klart för morgonen-Jag har varit vaken sedan 04, då jag vaknade ur en mardröm som handlade om att jag inte behärskade filmkameran och blev hetsad av någon att koppla ihop sladdarna till utrustningen fort som attan för att inte bli underkänd. Skolstress? Jag tror det va... Således har jag sovit tre timmar inatt och kommer att tillbringa dagen med att läsa kurslitteratur. En stund övervägde jag att få tag på någon snäll sate från klassen att visa mig kamerna och Final Cut (vilket f.ö. är ett program till Mac, silly me!) men vid närmare eftertanke insåg jag att de flesta nog sitter och skriver idag. Alternativt ser den omåttligt intressanta Paoloföreläsningen. 

Så. Dagens schema: Doktor nu snart, sedan sova en stund, läsa kurslitteratur och därefter synka stan med Simon antar jag. Ikväll partaj på Kåren och... Ah. Blir det sent så blir det. Jag är optimistisk inför dagen, i alla fall. Imorgon ska jag dricka rödvin med Magnus som förhoppningsvis har hostat klart nog för att jag ska kunna tigga till mig ett ligg eller två framåt tolvslaget... *flinar*