Happy Valentine's day i förväg, fuckers. Nu ska jag orera om varför jag är en sådan fruktansvärt usel flickvän som inte tänker fira någon alla hjärtans dag med min pojkvän. ("Fråga dina tjejkompisar hur de gör... Bla bla bla.")

Let me make this clear: Alla hjärtans dag är en - liksom julafton och nu även halloween - dag i kommersialismens anda, inte i något kärleksskimmer. I VECKOR har jag läst på nätet om hur jag ska kunna dejta min älskling på olika sätt: Budget, vardag eller lyx. Jag vet vilka sexställningar vi ska prova och vilka kalsonger jag ska köpa. Som att jag aldrig knullar annars, liksom, och borde lyxa till för att det är fjortonde februari.

"Jamen man kan ju mysa litet... Typ käka middag och rå om varandra..." 

Hallå? Jag käkar middag med pojkvännen i stort sett varenda jävla dag! Jag väntar till och med med middagen de dagar han är i Luleå för att få sällskap eftersom det är roligare. So whatcha saying, ska jag dinera med min pojkvän på torsdag? För omväxlings skull, liksom?

Presenter så... Varför? Tycker man mer om någon för att man ger denne/a presenter? Och vad händer om jag inte får någon present, borde jag göra slut då?

Mysa? Jamen... Förihelvete. Alla som någon gång inlett ett förhållande med någon vet att man den första tiden inte gör något annat. Kan det inte vara litet rolig omväxling att ge fan i det istället för att göra precis som alla andra dagar?!

Folk får snutta på bäst fan de vill på alla hjärtans dag - ja, även ni, mina tjejkompisar, och ett råd till er: Låt ER pojkvän veta vilka ultimata flickvänner ni är. Åtminstone i motsats till mig som tvärvägrar vika mig för en köphets som leder till pengaångest som leder till tjafs som leder till brustna relationer och så vidare och så vidare. 

Istället är det kårfest och jag säger för övrigt som Farbror Joakim: "Humbug!"