Magnus har allt mer börjat fråga vad jag gjort Kung Bore eftersom vintern inte varit vinter på det här sättet på många, många år. Igår snöade det två decimeter och jag backade fast bilen på gårdsplanen i Älvdal så Magnus fick komma och dra loss mig. De där två decimetrarna har regnat bort nu och även om en hel del vitt ligger kvar på marken är det mest grått och slask. Dagsformen? Egentligen bra men... Av någon anledning känns alllt... Trist. Jag gjorde något sådant där fånigt vuxentest på nätet och fick en egentlig ålder på 36 och jag vet att jag inte ska bry mig om något så trivialt men ibland känner jag mig helt enkelt för gammal. Och ändå har jag rediga fem år kvar till trettio.

När jag var klar med städningen av min studentlägenhet nu bara för någon månad sedan storgrinade jag över det faktum att saker och ting aldrig blir som man tänkt. Jag hade verkligen tänkt leva studentliv per definition, engagera mig i allt möjligt och sedan festa, festa hejvilt i sann studentanda. Men jag menar... Jag hade redan gjort det, var klar med det, och jag säger inte att sådant är för evigt, men åtminstone för stunden. Det kommer med all säkerhet en dag då jag finner något slags intresse av att gå ut på krogen igen, dansa och skrika mig hes för att överrösta allt annat ljud som är. Just nu längtar jag mig dock bara bort till något varmare ställe - vilket spelar ingen roll men jag menar inte neråt as in hell - och restaurangmiddagar efter klockan åtta, nio på kvällen och bara vara.

Nå ja... Jag får fortsätta i den sorgligt vardagliga världen och börja den med att fixa frukost.