Jag har aldrig tidigare upplevt det. Känslan av att längta efter ledighet och inga direkta måsten. Ska jobba på onsdag och torsdag kväll - jag gnäller inte över det, tvärtom - men min tanke hade varit en heldag i Oxberg med krattning och liknande sysslor för att sedan dra med hunden hemåt framåt kvällen och grilla. Jag hade velat ha tid att vårstäda där, tid att rensa, kasta, behålla och tid att fixa en brygga och en ny gräsmatta istället för den min vidriga kusin förstört för något år sedan och sedan aldrig återställt. Hade velat ha tid att hjälpa mormor i trädgården och hade velat ha tid att... Bara vara. Och jag har aldrig känt så.

Men faktum är att det nog vore riktigt skönt att kunna ha... Semester. Betald semester och tid att göra allt det där på. Det känns liksom så många saker är så annorlunda, jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Idag blev i alla fall en hyfsat effektiv dag trots att den inte hade utsikter att bli det: Jag har kört bilen till och från verkstaden, gått två långpromenader med doggen, lagat middag och rensat litet i trädgården med mormor. Nu är det läggdags snart eller åtminstone dags för kvällsfika: Jag svälter ihjäl!

Imorgon kommer Magnus och jag hoppas, hoppas, hoppas att det blir så bra, så bra!