Ikväll tänkte jag på Miss Pubertetsblond, säkerligen också Fröken Politisktkorrekt och varför hela hennes attityd skriker att hon inte gillar mig. Har jag bytt många ord med henne? Icke. Har jag noterat henne? Svar ja. Det är svårt att inte lägga märke till den skrikigaste och mest pubertala flickan i Piteå. Av de jag mött hittills, alltså.

Så till saken: Av någon anledning förekommer någon slags antipati oss emellan. Innan ikväll har jag aldrig ens pratat med henne och ingen av oss har nog heller känt en större längtan efter att ens bli bekanta. Men, så kommer vi i en situation då vi faktiskt måste byta ord med varandra och jag tror att jag talar för bägge parter då jag hävdar att Berlinmuren inte var något alls. Det här handlar inte om öst och väst, utan om något mycket större och varför jag ens bloggar om det är löjligt men ändock ett tecken på att hon på något vis påverkat mig.

Så på vilket sätt? En gång sade någon, jag minns inte vem, till mig att det du ogillar mest hos människor är egenskaper du ser hos dig själv. Så jag börjar - naturligtvis, annars hade det inte varit jag - tänka på om jag hade kunnat vara hon. Och jag var nog det, för några typ åtta år sedan. Vi hade nog kunnat bli bästisar då, hon och jag. Jag tror att det där resonemanget är tänkvärt: Vad man inte gillar hos andra är vad du ser eller inte vill se hos dig själv.

Nu är det sovadags. Imorgon blir det promenad till Bäckgatan för att hämta bilen och jag ska samtidigt passa på att få låna Vänner-DVD:erna från Alex.