Min dataskärm har varit konstig i flera dagar nu och idag bestämde den sig för att gå i pension. Jag svor men skrek inte rakt ut, tänkte snarare bittra tankar om saldot på mitt lönekonto och det faktum att jag a) måste gå till tandläkaren och b) måste köpa vinterdäck a.s.a.p. Men, driftig som jag är knatade jag över till Holm, lånade hans dator och skulle beställa en skärm. Snåljåpen i mig sade dock att jag minsann inte tänkte betala tvåtusen för en skärm utan att jag snarare kunde ta en tripp till Luleå imorgon och köpa en för tolvhundra.

Därefter åkte jag till McDonalds efter att hela eftermiddagen suktat efter en gigantisk cappuccino. Och, eftersom jag faktiskt är i Piteå vilket ligger i Norrland och jag formligen avgudar dialekten kunde jag inte motstå att flirta med killen i kassan som också flirtade tillbaka. Men, nu är ju jag som jag är, så när han leende ber mig smaka på cappuccinon för att försäkra sig om att den var god nog åt mig tittar jag frågande på killen och säger ett enkelt "Men vaddå, då bränner jag mig ju!" varefter jag går. I bilen inser jag att idag... Idag är inte riktigt min dag. Oduschad, pillerknarkad efter att ha hittat några överblivna Diklophenac och kombinerat dem med Panodil och med en frisyr som antyder att jag nyss stigit upp ur någon annans säng än min egen. Som om det inte vore nog har jag kört bil som en kratta idag. Piller och bilkörning går nog inte riktigt hand i hand.

Nå, cappuccinon var makalös och när jag stiger innanför dörren hemma kommer jag lagom till att höra en duns från databordet. Vid närmare titt inser jag att det är strömkabeln till dataskärmen som trillat ner på golvet. Så trasig var den skärmen och jag tackar gudarna över min snålhet hos Holm, den snålhet som fick mig att inte slänga bort tvåtusen spänn på en ny bildskärm.

Jag överväger att duscha men tycker samtidigt att det kanske är litet onödigt eftersom klockan är kväll och jag inte har några som helst planer på något annat än ensamsunk och film. Imorgon är det träning igen.