Givetvis kan jag inte sova, och i tankarna sneglar jag åt den sista Zopiklon jag har. Därefter inser jag att den ska sparas till ett vettigare tillfälle. (Läs: Då jag är för upprörd/deppig/hysterisk för att kunna somna.) För övrigt känns det som waste of a good medicine när jag bara kan sova i sex timmar på den. Den kväll jag pillar i mig den ska jag ha en garanterad sovmorgon. Nå, jag ska ringa Husdoktorn: Hon är mer pillerkåt än någon jag känner och skriver lätt ut i stort sett vad som helst. För övrigt har jag precis framställt mig själv som tablettmissbrukare. Det är jag knappast. Jag knaprar Panodil om det behövs och på våren/sommaren Clarityn och Betapred. Däremot har jag insett vilka underverk små piller kan göra när behovet väl finns. Typ Zopiklon som är fribiljetter på Sömntåget som inte stannar på någon station annat än slutstationen och således väcks man inte av skakningarna. Natti-natti och that's it. I love it. När det gäller Husdoktorn ÄR hon faktiskt det. Husdoktor OCH pillerkåt. Utdrag från besök hos Husdoktorn:

Jag: Jag skulle behöva ett nytt recept på Clarityn.
Husdoktorn: Clarityn... Hmm... Ja... Men du, det har kommit en ny medicin, har du testat Acura? (Den senaste "nya" allergitabletten hon skulle pracka på mig. Det var ett tag sedan jag besökte Husdoktorn.)
Jag: Nej, men alltså, Clarityn funkar hyfsat och...
Husdoktorn: Men det här är billigare! Och nytt! Jag skriver ut ett recept med tre uttag så får du höra av dig om det inte funkar. Ska du ha nässpray och ögondroppar också?
Jag: Jatack.
Husdoktorn: Hur är det i övrigt? Magen? Behöver du något för den, om du är stressad och så?
Jag: Nej, det är nog ganska lugnt, vad tänkte du då?
Husdoktorn: Omeprazol, kanske?
Jag: Alltså, jag har inte så mycket besvär med magkatarr längre...
Husdoktorn: Sover du ordentligt då?
Jag: Njae, alltså... Ibland, ibland inte. Det går upp och ner.
Husdoktorn: Zopiklon, 7,5mg, blir det bra?
Jag: Åh, tack.
Husdoktorn: Du känner dig inte deppig? Vi kanske skulle boka tid hos en terapeut på öppenvården och så kan du få Zoloft utskrivet?
Jag: Det är lugnt, tror jag. Det blir bra så här.

Det är min Husdoktor. Jag har för mig att min mor flyttade mina syskon till en annan husdoktor när jag berättade om min Husdoktors pillerpassion. Hur som ska jag ringa min Husdoktor a.s.a.p. och begära nya sovisar. Jag borde kunna få igenom det. Hon älskar piller. Moahaha!

Ja, jag borde sova, men bara en sista frågeställning: Hur i helvete kan det komma sig att vuxna karlar frågar unga tjejer om de vill "busa"? Eller FRIVLLIGT berättar att de gillar att "busa"? Och hur fan kan samhället ha blivit så perverterat att "busa" inte längre handlar om att vara fem, sex år och palla äpplen hos grannen utan om vidirga män som vill knulla?

I mina ögon är det bara äckligt. Det är äckligt att kolla på webcamshower och än mer äckligt att faktiskt fråga om man vill titta på sådant. Det är äckligt att visa sitt kön, sin rumpa, eller fan vet jag som inte är ansiktet, som presentationsbild. Det är äckligt att folk anser sig vara kukhuvuden. Det är äckligt att kvinnor på nätet är sexobjekt och får de där kåta medelålders gubbsen inte någon respons är vi horor. Hur nu det går ihop. Till sist är det äckligt med främmande män som ska "kramas" på nätet; "Kraaam på dej snyggggning!" eller något annat illitterat. På sätt och vis önskar jag att vi var back in the 50's eller liknande.

Hörrni gubbar, vad gick fel? När fick ni för er att vad vi tjejer vill höra är era idiotiska kommentarer, era osmidiga närmanden och NÄR, jag bara undrar NÄR, fick ni för er att en tjugofyraårig tjejs högsta önskan här i livet var att ligga med en sextioårig, halvfet gubbe som visar kuken på nätet? Eller musklerna på gymmet, för den delen. Vad hände, vad hände?

And what happend to all the decency?