Varje gång nya människor träffas blir i stort sett samtliga förkylda. Nu har jag varit här i tre veckor och trodde att jag klarat mig undan med litet småsnörvel. Och tji fick jag. Snor'n rinner och vettet försvinner. Kände redan någonstans i drömmarnas värld att det ömmade litet i svalget, men i och för sig: Det har det gjort alltsedan min vishet på vänster överkäke började ta fart. Med andra ord ingen direkt måttstock. Så vaknar jag och förstår varför spinningen var så jobbig igår, jobbig på ett inte bra-sätt. Som sagt: Snor'n rinner och vettet försvinner. Det blir fixa iordning mig, frukostera och sedan krypa tillbaka ner i sängen. Kort skola idag, även om jag hade behövt lära mig såväl Excel som Word. Nå ja.