Det knackade på min grannes dörr. Sedan knackade det på min och jag fattade på en gång vad det var frågan om. Radiotjänst i Kiruna som gör en raid på studentområdet. Såklart. Ska man suga pengar av några så är det studenter, det visste vi väl sedan tidigare. Vi ligger redan under socialbidragsnormen, så varför inte? Hur som. Jag öppnade och killen frågade om jag hade en TV. Nej, svarade jag, jag kollar på datorn. Därefter frågade han om jag hade TV-kort. Även här svarade jag nekande. Då tittade han frågande på mig och jag såg minsann hur poletten trillat ner: "Ahaa, du är en av alla de där hemska fildelarna!"  Sade han. Inte. Men tänkte. Jag hade försvarstalet redo, om hur jag kollar via streamers etc. Hur som hoppade han vidare och frågade om jag hade någon video? Nej. DVD? Nej. Något med kanalväljare, kanske en videokamera? Nej. "Öh, nehej" sade han och jag stängde dörren. They're out to get me. Nästa gång ska jag fråga var i helvete på trettiotvå kvadrat jag skulle ha hängt min 42" plasmatv. I garderoben kanske? Nej, just ja, jag glömde: Jag HAR ingen garderob av det slaget!

Hur som. Jag har betalat TV-licens en gång. Efter att jag betalat den räkningen ringde jag till Radiotjänst och berättade hur jävla dyrt och onödigt det var med TV-licens och att jag därför gjort mig av TV:n och numer bara kollade på TV hos andra. Once and no more. Om jag blir minister någon dag ska jag stoltsera med detta. Jag fullkomligt vägrar betala dels TV-licens på vad är det, drygt 2000 kronor per år, och därutöver för min Boxer vilken iofs min mor har nu, men ändå...

Jag får säkert besök igen. Fram till dess njuter jag av en film i soffan.