Är det något jag är livrädd för - förutom magsjuka då - så är det bin, getingar och humlor. För många år sedan läste jag en krönika av Cecilia Hagen, tror jag att det var, i vilken hon ifrågasätter getingens betydelse. Nåväl. Till skillnad från getingen har biet en viktig uppgift, alltså att samla nektar. Getingen å sin sida ska jaga insekter. Grejen med en geting är dock att den lätt får för sig att vi människor är insekter. Man kan således tala om getinghybris och detta är... Illa. Ett bi fyller sin uppgift, och that's it. Såvida man inte provocerar den. Då sticker den, dör och kanske också människan beroende på om denna är allergisk. En humla kollar läget, surrar litet och flyger iväg sedan. En geting, däremot, är så jävla ettrig att hälften hade räckt. Den är högt och lågt och tamejfan överallt den inte ska vara i jakten på oss människor. Insekterna i getingens värld, alltså. Så frågan är huruvida getingen egentligen har något existensberättigande?
 
Jag har haft balkongdörren öppen hela morgonen och plötsligt hör jag ett surr där jag sitter vid datorn. På min fönsterruta kryper en förvisso loj geting men jag får panik: Vad ska jag ta mig till om den flyger IN i lägenheten?! Jag kan inte rusa till mina okända grannar iförd bara handduk och be dem kika in för att döda den, sådant ser mest patetiskt ut och jag är trots allt tjugofyra år fyllda och har bott hemifrån av och till i tio år. En geting vore en baggis. Eller inte.

Efter att ha samlat mod smyger jag mot fönstret och öppnar det för första gången. Givetvis är mitt fönster av det slaget att man måste kila in fingret efter långsidan och klicka på en spärr för att öppna fönstret helt. Hah! Like that's ever gonna happen med en geting-jätte crawlandes på det! Så, jag står mitt på vardagsrumsgolvet, iförd handduk och viskar "Neråt, neråt, nej, fan din dumme jävel, det där är uppåt, fel fel fel!" Jag törs inte heller röra mig hastigt eller höja rösten av den händelse att getingen skulle känna sig iakktagen eller än värre provocerad och inleda någon slags jakt efter insekten, mig. I ett sådant läge hade sannolikheten varit stor att jag låst in mig på toaletten och suttit där med fingrarna i munnen och inte vågat mig ut på några timmar.

Efter en stund insåg getingen att den inte var välkommen och flög ut genom den öppna balkongdörren. Jag kunde äntligen pusta ut. Dagen är räddad.

                                    

                               Visst är de VIDRIGA?!