Idag ska jag ha en feberföreläsning och det kommer att vara hur jädra skojigt som helst. Jag är verkligen inte frisk när jag lägger mig i sängen och knappt masar mig upp för något. Än värre när jag stänger ner dataprogrammen för att det är för jobbigt att sitta uppe. That was yesterday, friends. Någonstans efter 15 gav jag upp det där med pluggandet och således måste jag läsa den där "Samhällsvetenskapliga perspektiv" efter föreläsningen idag. Grejen är bara den att det då är ytterligare två böcker som måste läsas eftersom de skulle vara lästa till idag men Bokus har dröjt TRETTON dagar med sin leverans av kurslitteratur. Skamligt, Bokus. Det är nog sista gången jag handlar därifrån.

Hur som. Igår var alltså "ligga i sängen med ont i nacken, ont i huvudet, yrschlig, snorig, ont i bihålorna." Nu är jag inne på dag två. Det brukar vända efter tredje och Alvedon är asbra. I värsta fall knarkar man ner sig på Diklofenac.

Det värsta är att jag verkligen måste åka och köpa en matlåda till skollunchen idag. Och det värsta med att ha skollunch är vetskapen om att man faktiskt kommer att sitta och lyssna till fanimej sextonnollnoll. Fråga kommer inte på fråga: För sådant är jag för bra. Trots allt är det ju självklarheter vi studerar och således borde jag redan kunna de kurser vi håller på med. Har jag någonsin sagt att jag faktiskt tycker att orspråket "Högmod går före fall" (vilket förresten är Bibliskt, inte sant?!) är ett utomordentligt bra ordspråk? Nå, jag lider av någon form av hybris själv många gånger, så jag förmodar att jag inte ska uttala mig.

Och ju mer jag "uttalar" mig här, desto mindre kläder får jag på mig och desto mer stressigt blir det att hinna snora på Shell för att fixa käk. Dessutom måste jag ha youhurt. Jag undrar varför jag behöver yoghurt när jag är sjuk? Svalt och sött?

Åh. Skit samma.