Ett silverfat, tack!

Jag vet inte var folk hittar de där silverfaten på vilka de konstant erbjuds livets godsaker på. Kanske är det ett tillbehör till den där silverskeden vissa snorungar föds med i käften och sedan aldrig kommer sig för att spotta ut? Jag har förvisso en silversked någonstans och jag fick den av mormor när jag föddes, men damn heller, att jag haft den i munnen särskilt många gånger. Och ätit på silverfat har jag inte heller gjort, knappt ens sneglat på ett hos grannen. Nu skulle jag dock behöva litet silver i livet, helst en hel servis gjord av silver; ett nätt litet fat att lägga den ryska kaviaren på, och en liten, liten silversked att ösa upp den med. På typ en bit Leksandsbröd. *fnyser*

Paniken är nära: Jag har inte jobbat en ynka timme i september och således blir jag fattig som fan i oktober/november. Jag hyser inga illusioner om att jag ska HINNA jobba något alls i september heller, och därför är paniken än större. Faktum är att jag är nära att ge CSN fingret, skrika "Fuck fribeloppet!" på något lämpligt torg och göra revolution. *harklar mig* Så kommer man till det där med silverservisen: Det finns inte en själ som lämpar över fyrtio eller åttio timmar extrajobb på ett silverfat och skickar det hem till mig med en ursnygg deliveryboy. Inte ens en ful deliveryboy med tjugo timmar extraknäck åt fröken har dykt upp. Well, det löser sig, either way, eftersom jag sällan varit försigkommen på något sätt. Men jag har arbetsabstinens och skulle kunna mörda för tamejfan bara tre dagar helgjobb. Någon?

Istället åker jag till Clas Ohlsson och köper fler DVD-skivor att bränna "Vänner" på. Och kanske, kanske till Willys också, om jag orkar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0