...tre och jag har något att grunna på. Ibland tror jag att min intelligens får sig rejäla törnar, eller snarare upptas min hjärna av intet annat än nästan totalt vakuum och "bells ringing in my ears". Med det inte sagt att det är fel, tvärtom. Man behöver kunna kasta sig från ett moln högt däruppe och veta att man i slutändan kommer att landa mjukare än någonsin och under färden neråt fått den absolut bästa av alla kickar there is. Nå, där är jag inte riktigt än, men resan är målet - som mer än en vettig man sagt.

Just nu: Tvärnöjd med livet. Litet halvstress över examinationerna men jag betar av dem en efter en, något annat har jag inte möjlighet att göra eftersom det inte är jag som bestämmer över dem. Sedan, mitt senaste projekt: Lära mig det här operativsystemet. Därefter, den där konstanta resan som jag absolut inte kan bärga mig inför.

Jaa, jag är nästintill euforisk och det är så skönt. Jag har hittat inte en utan två toppenmän: Allt handlar om kontraster och djup och damn it, sådana ser jag. Hela tiden. SÅ smaskigt.