Så ringer Oona och vi snabbpratar och kommer fram till att vi alla haft vår beskärda del av tjafs och att det vore så skönt att slippa det nu. Hon verkar ha hittat det där tjafsfria och ja, vi förtjänar allihopa att vara utan det nu. Maybe this is growing up, jag vet inte riktigt?

Nu ska jag gå loss på Mead för allt vad jag är värd. Förr eller senare borde jag kunna ta mig från skolan och hem igen.