Nej, jag ville inte kliva upp ur sängen i morse. Ja, det är grått som fan och jag åker rutschkana ner i en bitterhetsdepression grundad på PMS, tror jag. Fortfarande snörvlig men nu har jag åtminstone kommit på varför jag känt mig så klen de senaste dagarna: Jag väntar på att bli magsjuk och fråga mig inte varför eftersom jag vet hur fruktansvärt onödigt det är, men så är det och det är bara att vänta på att det ska gå över. Till dess får jag skapa mitt kvällsillamående och tro att det är magsjuka bäst jag vill. Ja, jag behöver verkligen gå i terapi för det där.