Jaa, en sen natt till. Tänk om alla nätter jobb hade varit lika otröttande och tänk om jag hade fått 130 spänn i timmen för att stanna uppe sent, kolla på film och snacka skit med någon annan än en kollega. Missförstå mig inte, mina kollegor är alla helt underbara och att tillbringa en arbetsnatt med någon av dem är absolut inte slöseri med tid utan snarare rätt skojigt och harmoniskt. Vad jag menar är snarare att det är skillnad på folk och folk, och definitivt skillnad på betalt eller ej. Och nej, jag tar inte - och vill heller inte ta - betalt för att umgås. Det vara bara en parallell till alla sena nätter på jobbet då jag hade kunnat hugga av en arm för att få sova bara en timme eller två på grund av att det var så lugnt. FÖR lugnt.

Hur som. När jag knatade hem från Magnus var det nästintill frost på marken. Ibland kan jag uppskatta sådant något så sanslöst och till och med romantisera över det. Ni vet, första snön och så vidare och så vidare. Att det sedan slaskar, är kallt och blåser är en annan historia, men jag är skicklig på att romantisera. Något så gräsligt, också. Skulle jag vara i Paris hade jag romantiserat den svenska hösten och första snön; nu sitter jag och romantiserar julskyltning på Champs Elysées och den Parisluft som egentligen inte är annat än avgaser och skit. Nåväl.

Jag vet inte vad jag vill komma till, annat än att jag - trots huvudvärk - haft en jätteskön kväll, med Parry Hotter och snack. Outstanding, om man får vara sådan. Mitt sunda förnuft säger att det inte är okej att stanna uppe till nästan 02 när jag ska ha föreläsning imorgon bitti, men what the heck: Man får vara ung och omdömeslös, inte sant?

Det är litet tilt i huvudet på mig och jag tror att det är ett sundhetstecken. Om inte annat så för att klockan snart är två på natten och jag precis har pillat ur linserna och nu är på väg i säng. Jag har en solklar chans till en god nattsömn i natt, tror jag.

Jaja. Över och ut. Jag måste lära mig sluta när det är dags.

Typ.