För långt bort för billigt...

Jag har inte varit i varken London eller Paris på evigheter och är SÅ sugen på en tripp till endera staden, och kikar jag hos RyanAir är det inte dyrt. Verkligen inte, och jag vet att jag med litet trix hittar precis lika billigt boende. Grejen är bara den, att om jag ska flyga säg Luleå-Paris går bara flygresan loss på nästan 4000. Ska jag flyga från Kallax till Arlanda, fixa resa till Skavsta och därifrån till Orly, ja, då har hela kalaset gått loss på mer än 4000. En resa, som från början skulle ha kostat mig inte ens 800 i flyg och max 2000 i boende steg plötsligt hur många procent då? Jag är inte matematiker... Men en sucker för London och Paris, däremot, och att resa ensam är inga problem för mig.

Och så hände något idag som enbart gav mig ångest. Han-den-där-som-inte-finns-i-mitt-liv hade mage att pynta in en massa pengar på mitt konto och självklart, tack för det, men why oh why? Vi talar om en man jag inte haft kontakt med på... Kan det vara tre år, kanske? Har tappat räkningen... Då anar jag ugglor i mossen och måste lyssna på min mors blaha om vikten av släkt och så vidare. *harklar mig besvärat* Okej, pengarna kom lägligt, bekostade mina vinterdäck, en gammal elräkning och annat strunt jag egentligen inte hade haft råd med och lämnade därutöver en extra slant till kurslitteratur, så tacksamt, men jag undrar fortfarande varför?
 
Och jag undrar vad det artigaste är att göra nu? Skriva och tacka och låtsas som ingenting; skriva och fråga om nån har dött; skriva och tacka och fråga om han kanske satt in pengarna på fel konto eller helt enkelt ge fan i att skriva alls? Please, tell me, jag är kass på relationer och jag orkar inte behöva sitta och böla typ över "the family I never had/got to know". Det är SÅ tonårigt.

 I synnerhet inte över den här relationen som varken finns eller har funnits.

(Remind me NEVER to get kids... Och ja, jag skyller alla mina kriser på frånvaron av en fadersfigur, en taskig uppväxt och annan freudiansk skit som fått mig att kräkas över män generellt...)

Ont i magen fick jag hur som. Och en illamåendeattack som alltid kommer hand i hand med ångest. Jag har i alla fall nya vinterdäck på bilen.


Kommentarer
Postat av: Minna

Är det din pappa eller? Vet faktiskt inte vad man gör, jag har verkligen ingen aning. skriv till han och säg tack för pengarna, MEN.. Och så kan du väl tala om vad du känner..? Kanske..
Ses i skolan gumman. Puss

2007-10-04 @ 08:24:28
URL: http://minnaannim.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0