Winnerbäck ska turnera igen, i sommar, och även om jag är frestad att skaffa en biljett till vackra Ransäter kan jag ändå tycka att det kan vara dags för honom att kanske vänta en stund med att återigen kasta sig ut på vägarna. Jag menar, Lasse i all ära, men i Pontushallen här i Luleå var det inte samma glöd, engagemang eller lusta det varit tidigare gånger. Må så vara att mannen är min husgud; I höst var det rent ut sagt dåligt, om man bortser från "Jag är hos dig igen" som fick mig att böla en skvätt.

Kanske beror det på att Daugava-albumet, vilket han i stort sett drog alla låtar ur, är i mitt tycke mer lämpade för sittande konsert, eller kanske har käre Lasse bara blivit som han verkade: Blasé. Jag vet inte, och jag ska fundra några dagar på det där med Ransäter. Trots allt är det en bra bit hemifrån Gagnef och mitt i semestern...

I övrigt är jag så sjukt opeppad på skrivande som sådant: Varken blogg eller annat krafs. Mest peppad av allt blir jag vid tanken på att även den här utbildningen har ett slut och att jag då kan skaffa mig möjligheten att göra det jag faktiskt vill: Arbeta och resa. Att surfa efter jobb i andra länder, kolla bästa backpackingrutten och vilka kostnader det skulle innebära gör mig så sjukt rastlös och jag vill inget annat än att vara på väg.

Paris skulle duga, en sväng i alla fall. Jag har inte varit där på evigheter och ibland fundrar jag faktiskt på varför det är så stentyst därifrån. Trots allt var det jag som hörde av mig sist och att besvara ett mail kan väl inte vara så hopplöst svårt? Nå, finns inte intresset BLIR det per automatik jävligt svårt eller åtminstone grymt sekundärt att svara på några korta rader... Bitter, jag? Mer än man kan tro men sådant pratar man inte om. Inte vad det gäller det där i alla fall.

Efter många om och men har jag i alla fall kommit mig för att duscha. Ska krama i litet mousse i håret och dra på ett par strumpor. Tack och lov är det inte TV jag ska vara med i. Folk slipper se mig. Nog för att en sunkig gammal TPB-tröja och blåjeans med målarfärgsfläckar är funkis till vardags, men i TV-rutan behövs nog litet mer stylish saker, för att inte tala om mer makeup än vad jag sammanlagt använder till vardags under ett år.

Off we go now.