När jag pluggade genusvetenskap fick vi lära oss en hel del, i synnerhet ur ett radikalfeministiskt perspektiv. Vissa saker var bra, nödvändiga och intressanta, medan andra grejer mest kändes absurda. Vad jag nog mest av allt lärde mig var att se strukturer. Att försöka se de invanda mönstren, att inte sluta reflektera. Och så föreläsningen i onsdags, vilken var riktigt nödvändig för min del. Nödvändig, givande och peppande. En reminder om att jag inte får sluta se, inte vänja mig vid de strukturer som finns utan snarare göra mitt yttersta för att bryta dem, åtminstone för mig själv i mitt liv och mitt förhållande. Och inte minst när jag väl får barn.

Jag har insett att ingen kommer att fixa mitt liv, och än mer har jag  alldeles nyligt  insett att det till syvende och sist inte är någon annans fel än mitt eget om mitt förhållande blir av äldre karaktär. Ett förhållande i vilket jag firrar käk, städning, tvätt osv, medan han tar hand om bilen och det tekniska. Här har jag - och varenda jävla tjej if you ask me! - det enorma ansvaret att släppa in honom. Låta honom diska, även om jag hade gjort det snabbare själv. Låta honom ta ansvar för städning, även om jag tycker att det blir för sällan. Hiva över kidsen till honom och säga att "Idag är det min tur, idag ska jag göra..." och ha fullt förtroende för min karl som inte bara babyproducent utan även som farsa åt dem. För jag menar, jag måste lära mig att Magnus 32 faktiskt KAN koka makaroner utan mitt överseende. Så är det, tro det eller ej!

Jag tror som så, att om man inte släpper in karlarna på de stereotypiskt kvinnliga områdena är jämställdheten så far off att det inte ens är en prick på himlen längre. Om vi kvinnor ska in på arbetsmarknaden, kräva lika lön och så vidare måste vi släppa vårt obetalda hemarbete. Lägga över det på någon annan. Det gör oss inte till sämre mammor, kvinnor eller människor. Vi måste sluta ta saker och ting så satans personligt.

I samma veva är jag - lustigt nog - motståndare till allt vad dagis och institutioner heter. Hur jag ska fixa det? Inte en susning. Men förhoppningsvis fixar inte jag det: VI gör det.