Vi diskuterade sex häromkvällen, jag och Magnus, och plötsligt slog det mig.

Låt oss resonera såhär: Om två kvinnor har sex med varandra, med leksaker, utan leksaker, spontant i bilen, på swingersklubb eller har rollspelslekar med varandra kallas det gärna för "sexuellt bejakande". Att dessa kvinnor är innovativa och sexuellt frigjorda.

Om ett heterosexuellt par gör detsamma letas det ursäkter i samhällsstrukturen för varför. Varför behöver man låtsas vara någon man inte är för att tända på sin partner? Varför fantiserar så många kvinnor om regelrätta våldtäktsscenarion? Varför behövs attribut så som porrfilmer och sexiga underkläder för att gå igång? Handlar det kanske om den patriarkala struktur vi har, i vilken mannen är den som ska vara aktiv medan vi kvinnor ska vara passiva, undflyende varelser som med rådjursögon trånande blickar upp på vår man, den Högre Stående Varelsen?

Förtar inte det senare resonemanget en stor del av lusten i att leka med sin partner? Att tankegången kanske smyger sig på i form av "Tänder jag verkligen på honom, eller leker vi för att vi måste hitta andra vägar till attraktion?" Betyder då det att en genuin heterosexuell attraktion är om inte omöjlig så i alla fall svårfångad? Och betyder då det i sin tur att homorelationer ger bättre sex och uppriktigare attraktion?

Om så vore måste man då kunna dra slutsatsen att det trots allt finns biologiska skillnader. Könsskillnader, och inte bara genus. Är jag helt ute och cyklar?