Det är snart slut på november och ingen kunde glädas mer över det än jag. Faktum är att ingen blir gladare än jag av att fucking 2007 snart är över. 2008 kan inte - FÅR INTE - bli lika överjävligt som större delen av det här året har varit. Åtminstone ekonomiskt sett.

Idag har jag... *skakar på huvudet* Egentligen inte gjort något alls. Skrivit referatet från KF i måndags... Kört två maskiner disk... Åkt till Älvdal och petat på litet värme för att slippa frysa ihjäl imorgon eftermiddag. På vägen ut dit, någonstans mellan Lill-Pite och Yttersta, mötte jag en man eller snarare en gammal gubbe, som kom åkande på spark. Han log brett och vinkade åt mig, sådär som man faktiskt gör på landet om man har någon som helst hyfs i kroppen. Så jag log tillbaka och vinkade jag också.

Saker som den gör livet värt att leva, på något sätt, och mest av allt får det mig att längta efter den där landsortsmentaliteten där alla känner alla och man hejar på varandra på byn, i tvättstugan, på ICA, och inte behöver visa leg på banken. Som hemma, ungefär. Någon storstadstjej per definition blir jag aldrig, även om jag älskar stora städer periodvis. Anonymiteten och utbudet, framför allt.

Dagens längtan: Jag vill duscha. Hett, länge. Jag HAR redan duschat idag men det känns liksom det inte var nog. En lång, het dusch eller basta riktigt jävla hett. Sådär hett att det bitvis blir svårt att andas, sedan skrubba sig riktigt ren och somna i en nybäddad säng. Något ljuvligare finns inte.

Istället ska jag till Kåren på ett jävla radiogruppsmöte. Klockan 19. Student, må så vara, men någon jävla måtta får det vara. Man börjar inte skolarbeta klockan sju på kvällen. Sådant får mig illamående. Tankegången och beteendet, alltså. Jag ska leka diktator och gnälla tills folk fattar fakta.

Avslutade hur som eftermiddagen i sängen med Parry Hotter, först film och sedan mer i "Dödsrelikerna"-boken. Imorgon eftermiddag/kväll ska jag peta igång en brasa, lägga upp fötterna i soffan, bre en filt över mig och läsa klart den halva som är kvar. Sådant är kärlek och lugn. Amen to that. Nu ska jag pysa till Kårhelvetet och svepa dagens första och säkert enda kopp kaffe.