"Emma säljer sex"

Expressen Örebro har en artikel om "Emma", jämngammal med mig, som säljer sex. Det där med prositution tycker jag är ganska intressant, i synnerhet om man tänker på att människor alltid förklarar de prostituerade som "trasiga, självdestruktiva människor i behov av hjälp". Å ena sidan ja: Många som säljer sex har nog inte haft det yrket som högsta prioritet som barn. Men, å andra sidan kan jag ställa mig frågan om det kanske trots allt finns en lycklig hora, men att samhället och normen inte är redo för den typen av resonemang.

Jag menar, sex säljer. I alla dess former. Nakna kroppar säljer, oavsett om det handlar om H&M's julmodeller, Jennifer Anistons nya klänning eller rent pronografiskt material. Utseendefixeringen är större än någonsin och likaså vikthysterin där vi trissas att betala pengar för att nå målet: Size zero och evig lycka i och med det.

Som "Emma" uttrycker det: "Alla borde ha rätten att erbjuda sina tjänster och att söka sig till en person och ha önskemål mot betalning. Det är svårt att debattera som sexarbetare eftersom alla vill "rädda" mig och torskarna är de dumma pojkarna i samhället. '...' Så länge det finns en marknad och efterfrågan så fortsätter jag. Eskort sägs vara väldens äldsta yrke och kommer troligen förbli världens sista yrke."

För egentligen, är det mer idiotiskt och destruktivt att sälja sex än att medvetet gå in för att bli anorektiker? Är det värre att knulla mot betalning än att skära sig sönder och samman som ett resultat av det mentala illamåendet och hopplöshet?

I samma veva hör vi om och om igen i media att det är "skillnad på sex och kärlek", läser otaliga artiklar om kompisknullande, one night stands och anonymsex på parkeringsplatser. Vad är skillnaden på detta och att ta betalt för ett nummer?

Många - inklusive jag själv - besitter den där kanske halvläskiga förmågan att kunna stänga av. Rent känslomässigt, alltså. Den funktionen kan tillämpas med såväl någon man tycker om som ett one night stand. Och på samma gång kan man ha hela könslocentrat med i sexet, oavsett om det gäller en stadig partner eller ett ligg för stunden. Skillnaden är att vi inte tar betalt för det. Ibland kan man fråga sig var skillnaden ligger.

Men: Bilden jag har av män i allmänhet är stukad och jag har så svårt att se mig själv få förtroende för manssläktet som sådant. Prostituerad eller ej.

Kommentarer
Postat av: Katrin

Man vill inte tro på lyckliga horor. För det skulle fucka upp ens världsuppfattning för mycket. Så nej, samhället är nog inte redo för det.

Men jag antar att man får konstatera att det finns. Kanske en på tusen. Och den lilla procenten är inte stor nog för att helt vända på vad jag anser om prostitution i det stora hela.

Och fortfarande; du borde ha en stående krönika i en kvällstidning om sexualitet, kvinnor, män och tidens anda.

2007-11-10 @ 09:01:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0