Idag sjönk jag till högstadienivå i skolan. Beteendemässigt, alltså, och med facit i hand skäms jag något så fruktansvärt. Jag fnissade, stönade, babblade, skrev lappar med innehåll som var... Rena trakasserier, egentligen. Grejen var bara den att dagens föreläsning var den minst givande, segdragna, ointressanta, ostimulerande och opedagogiska ever. Tolv veckor känns liksom... En evighet. Tolv veckor känns liksom tortyr, regelrätt sådan, hade kunnat vara ett alternativ. Ett mer lockande sådant, till och med.

Faktum är att jag tror att knappt en enda av deltagarna på föreläsningen, åtminstone inte av oss journalister, fick ut speciellt mycket av dagen. Under de ytterst få "raster" vi fick förmodades vi göra uppgifter, och den sista tillbringades sittandes på golvet utanför salen, gnällandes om såväl lärare, upplägg och föreläsning. Allt som allt en riktigt crappy dag, måste jag säga.

Tentan den sjunde januari var också en gnällfaktor: Ingen av oss ser något rimligt i att lägga den den dagen, men läraren menade att om hon skulle lägga den INNAN jul fanns risken att många skulle kugga på den. Att den allmäna åsikten var att det nog var mer troligt att man skulle kugga för att tentan låg den sjunde vete fan vad som hände med... Helt jävla oflexibelt, osmidigt och odemokratiskt, måste jag säga. I synnerhet om läraren inte lyssnar till vad vi säger.

Jag dör, verkligen dör. Så jävla hopplös dag, hopplös föreläsning och... Fanimej vad som känns som två riktigt hopplösa kurser.

Dagen avslutades på Kåren, där vi mer eller mindre halvsov i sofforna, lyssnade på schysst musik i vintermörkret och bestämde paltdejt hos Sandra på onsdag. Jag tror att det kan bli rätt lyckat. Och gott.

Och igår tankande jag och Magnus ner en hel massa filmklassiker ingen av oss sett, typ Ben Hur, Citizen Kane, Casablanca, Lolita och så vidare. Det som är så otroligt skönt med Magnus är att han är... Som jag, liksom. På något sätt.

Dagens video blir Kent med "Socker", en av deras absolut bästa låtar. Verkligen.