Det finns inte många saker jag fastnar på när det kommer till skrivande, men Astrid Lindgren är en sådan. Av någon anledning är jag för liten, för ovårdig, på något sätt för att skriva om henne. En barndomshjältinna och en så grymt nyanserad, komplex författarinna. Idag skulle hon ha fyllt hundra år.

Om någon bad mig skriva ett spceifikt Astrid-minne... Vinter på Saltkråkan? Jul i Bullerbyn? När Pippi, Tommy och Annica rockar loss i godisaffären? Slutscenen i "Bröderna Lejonhjärta" eller Ronjas vårskrik? Min uppväxt är så mycket Astrid att det inte riktigt går och jag kan fortfarande läsa Astrid och se saker i hennes böcker som inte är avsett för barn. Saker jag som barn inte alls reflekterade över.

Som sagt är jag för liten, för ovärdig för att skriva, och det är liksom för stort för att kunna skriva.

Men ett boktips vad gäller Astrid måste nog bli "Sunnanäng" och i och med det också "Spelar min lind, sjunger min näktergal" och "Tu, tu tu!" Det är Astrid för mig. Utöver alla de tidigare nämnda, såklart.

(Och den dag jag får barn ska mina kids växa upp med Astrid, riktiga Astrid i bokform och gammalfilmform. Inte med tecknad skit eller Cartoon Network. Människor influerade av Astrid har alla förutsättningar att bli bra människor.)