Nu går jag uppåt igen och kan nästan, nästan säga att jag är litet sugen på... Pja, sängsällskap igen. Whatever that means. Men samtidigt vet jag hur urbota idiotiskt det är av mig att förväxla det ena med det andra. Kvinnologik sucks, eller snarare my way of thinking. Jag önskar att jag vore den kvinnliga varianten av en player. Livet hade känts mycket enklare då. Tyvärr är jag en riktig softie underneath it all... Alltför mycket softie till och med.

Snart jobb. Jobb. Jobb. Jobb. Jag ska överväga tanken på bortamatch ikväll, om än en helt asexuell sådan. Vi får se. Hur som måste jag ha mitt schampo: Håret skriker i vild protest mot att tvättas med duschcréme.