Alltså ni vilkas bloggar jag regelbundet läser och fascineras av. Det är liksom jag följer av er valda bitar av era liv, ibland ytligt och ibland tvärt djupare, och naturligtvis blir jag ruggigt nyfiken på vilka som döljer sig där bakom alla tankar, ord och Gud vet vad om detsamma. Jag menar, jag är på gränsen till FÖR öppen med vem jag är, ibland tänker jag liksom så att den i stort sett totala anonymiteten vore nice och välbehövlig, men å andra sidan... Inget av det jag skriver är saker jag inte kan stå upp för.

Och jag är som person en sådan som mycket väl kan gagga iväg om både privat och ytligt, så länge jag har hunnit skaffa mig distans till saker och ting. Likadan är jag när det gäller att prata med mina vänner: Medan jag är nere i den där svackan kan jag inte riktigt yttra mig eftersom jag ännu inte hunnit analysera sönder orsaken till mitt depp. Eller ens kommit fram till vad det är som gör mig deppad.

Vidare tror jag inte att jag är så utlämnande vad gäller folk: Jag skriver sällan - aldrig? - något dumt om en människa på sådant vis att resten av befolkningen om så vore direkt vet vem jag menar. Att folk sedan tar åt sig, tror att de är just de som förärats en rad eller fem i min blogg, kan jag inte styra över.

Och vad gäller de två bloggarna jag är nyfiken som fan på, är det dels den Radikala Mamman och Gaia tror jag att hon heter. Just ni har verkligen fångat mig, och även om jag tror att en stor del av charmen skulle försvinna om jag visste vilka ni var, är det lik förbannat nyfiket värre.

För övrigt har jag käkat världens konstigaste kycklingsallad. Den var i sanning mysko. Vidare väntar jag på att andra laddningen tvätt ska bli klar. Helt enkelt.