Nu vet jag varför jag aldrig köpt någon datastol utan istället nöjt mig med min fotpall från Ikea. På min älskade fotpall kan jag sitta hur jag vill; med benen rakt ut, med benen i kors, med ett ben under mig, i skräddarställning, som "vanligt", grensle... I en datastol går det inte. Dels för att den är för hög. Och kan man sänka den är det oftast för låg istället. En datastol har oftast armstöd, vilket innebär att man inte kan sitta i skräddarställning. Och korsa benen går oftast inte heller eftersom, återigen, stolen är för hög i förhållande till databordet. Ergonomi, vad är det?

Förresten tillbringade jag jättemånga timmar i skogen igår, och det var i sanning länge sedan jag gjorde om man bortser från sommarstugan. Dessutom insåg jag att jag är för emlig för att fiska: jag tycker ju synd om den stackars fisken! Snacka om att lägga nutida mänskliga värderingar i något så primitivt... Och många timmar utomhus equals frisk luft vilket equals farligt, vilket equals trötthet vilket equals det faktum att jag har sovit till fanimej tio idag.

Och så tror jag att jag och Åsa har drabbats av liknande framtidsångest: Vill vi egentligen till Umeå? Vill vi verkligen göra ditt eller datt? På samma gång är jag panikslagen över hösten och det faktum att jag måste hitta ett stadigt jobb om jag inte ska fortsätta plugga på högre nivå. Men å andra sidan, det är ju egentligen inte plugga jag vill. Faktum är att jag inte har velat det alls sedan högstadiet. Och det är nästan tio år. Så kan man fråga sig varför jag ändå gjort det? Pja, easy money, och alltid är väl någon form av studier till någon nytta... Nå, först ska jag avverka sommaren och alla nätter arbete.

För övrigt har jag insett att jag inte kommer att kunna bevista någon som helst schlagerfest i år. De som vill schlagerpartaja med mig får snällt komma till mitt jobb, eftersom jag kör nätter då. Åh, typiskt.

Nu ska jag hoppa in i duschen, tror jag. Jag fryser om fötterna och ser ut som hej kom och hjälp mig.