Fredrik har verkligen lyckats vara rolig i sin blogg. Det där är in deed humor jag gillar, inte minst med tanke på hur skrämmande många som faktiskt köper det faktum att de blivit snorrika, vunnit en guld-rolex eller tjugosju miljoner dollar. Litet som de där människorna som klickar på banners som menar på att deras datorer håller på att krascha och man måste ladda ner just det där programmet för att förhindra det. Eller lyxkryssningar. Eller en livstids förbrukning kattmat. Typ. När ska folk lära sig att ingenting, läs: INGENJÄVLATING comes for free i det samhälle vi lever?! Om jag inte ens kan få en påse chips gratis på ICA, varför skulle då någon i ett Ugghabuggha-land ge mig en massa pengar? (Vilket i sig vore idiotiskt då de flesta Ugghabuggha-länder nog skulle behöva de pengarna till typ mat, vaccin och liknande...)

Jag har haft en sådan där frysa-natt, eller rättare sagt vaknat av att jag frös trots att det är strålande sol ute. Men, inte fan är det varmt ute. "Den varmaste sommaren på XXX år". Okej, jag antar att den sommaren inte är här riktigt ännu... Det är trots allt inte ens mitten på maj. Snarare är det alldeles för lång tid kvar till löning, om man ska vara sådan...

Idag ska jag försöka avsluta psykiatriuppgiften, laga middag och kanske smita iväg en sväng med doggen.

Och så förvånas jag över att jag får hänga vid någon annans dator i någon annans hem. Jag hade fått krupp på en människa som gjorde detsamma hos mig. Morgontid är datorn MIN och ingen annans. Jag måste få mitt bloggutrymme samt kolla alla (o)viktigheter there is.

Som en parentes måste jag bara förtälja att jag är Ms. Oniongirl och därför inte gillar när folk jag inte känner ska överanalysera tamejfan allt jag tar mig för. Jag måste få leva mitt liv som jag vill, och även om jag funderar mycket på varför osv. innebär det inte att vilt främmande människor har rätten att göra det åt mig. Må så vara att jag är en intressant själ, men så jävla intressant kan en chipsknaprande brud från Gagnef vara. Dessutom har jag lärt mig lita på magkänslan, och när den säger åt mig att lägga benen på ryggen (inte på någon annans rygg, alltså...) så är jag ganska snar att göra det. För jag menar, känns något inte okej kommer det med största sannolikhet heller aldrig bli det. Amen.

Jag kan verkligen inte slita mig från bloggen... Jesus.