"Så inte får han göra några flickebarn med mig..."

"...det lovar jag min mamma, och så dig, bara dig!"

Men ack, så bebiskåt jag är. Om det nu finns ett sådant uttryck. Eller så handlar det helt enkelt om den där välkända biologiska klockan. Eller att det är så mittemellan allt just nu. Vad gäller livet, alltså. Nå, hur som saknar jag riktiga förutsättningar för att skaffa mig ett flickebarn eller en gosse. I alla fall vad gäller det ekonomiska och det där med stadig partner. En riktig sådan har jag inte haft på fyra år. Drygt. Lik förbannat är jag bebiskåt.

Och så funderar jag över vad i helsike jag funderar över. Alltså, jag vet verkligen ingenting om framtiden. Jag har sökt mina utbildningar, och den enda jag möjligen skulle kunna tänka mig att tacka ja till är den journalistiska i Luleå. Hur kul det nu kan vara att bo i Luleå. Men, jag kommer inte att komma in på det journalistiska, om det är jag övertygad. Kvar finns då medie/kommunikation i Umeå, men jag känner mig inte alls taggad. 

Vidare finns då det sista alternativet, det som just nu i skrivande stund ligger närmast till hands: Stanna i Gagnef, göra klart den där uskeutbildningen och timvicka litet här och var. På ett sätt vore det skönt: Jag vet vad det handlar om och kommer således inte att bli varken besviken eller himlastormande glad. Men, så återkommer jag delvis till det där med bebiskåtheten och konceptet "stadga sig". Finns ens de möjligheterna i Gagnef? En naiv del av mig säger att varför inte, när alla andra hittar någon att hooka upp med. Den mer realistiska delen skriker "wake up and smell the coffee, fröken!"

Och just det där med att vakna och stoppa näsan i kaffeburken är jag både bra och dålig på. Jag är en duktig kaffepimplare och bryr mig på det stora hela inte riktigt om var jag dricker varken morgonkaffe eller tar en kaffe med dopp på eftermiddagen. (Nej, det där var inte en beskrivning av mig själv som promiskuös på något sätt... Jag är noggrann med kaffepartners, det var mest en kul formulering.)

Det där resonemanget ledde ingen vart. Amen.

För att sammanfatta kvällens blogginlägg så ska det inte göras några som helst ungar även om jag vill ha sådana, och det är samma framtidsångest som vanligt. Trevlig lördagskväll!

Kommentarer
Postat av: Katrin

Tack Lisa. Jag tror jag kommer låta bli.

2007-05-20 @ 09:23:01
URL: http://cannoli.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0