Gud, så seriösa alla är! Tanken bara slog mig. Och det lustiga är att jag liksom stressar efter det där seriösa, fastän Eva Rusz på Aftonbladet säger att man inte ska göra det, och hon borde veta eftersom hon är någon slags relationsexpert. Alltså, det är inte stressen efter ett förhållande jag talar om. Det är livet i största allmänhet. Stressen inför att bli seriös. Att bli vuxen, det där med stadigt jobb och fyra eller kanske fem veckor semester. Att införskaffa en V70 att slänga kidsen i, och ett sådant där fult hundgaller för att inte behöva lämna doggen hemma. Hur fasen ska man hinna med det?! Och hur lyckas man hålla sig till en och samma människa hela livet?!

Jag läste någonstans, troligen på Aftonbladet, om par som berättade vad de stör sig på respektive älskar hos sina respektive, och en man sade vad jag tror är the key to happiness in a relationship: "Jag blir så glad av att vakna bredvid henne på morgonen, bara veta att hon ligger bredvid mig" eller något liknande. Och jag menar, om man efter många, herrans år fortfarande älskar att vakna med Den Där bredvid sig, då måste relationen vara så rätt, så rätt. Att hitta någon att sova med är inte svårt, men desto svårare är det att hitta någon man verkligen vill vakna bredvid. Sådana människor växer inte på träd, har jag insett.

Det slår mig om och om igen att många relationer umgås sönder, om ni fattar resonemanget. Att man bara fokuserar på varandra och relationen, inte lämnar något som helst space för varandra att leva på. För visst, om jag har ett förhållande, nog vill jag spendera tid med den människan, men jag måste också veta att jag kan göra mitt, han göra sitt, och vi göra vårt. Det finns ingen som helst anledning för mig att hänga på min kille som älskar bowling om jag själv avskyr det, och inte heller skulle jag tvinga med min pojkvän på saker jag vet att han starkt ogillar. Dock är det nog viktigt att ha ett gemensamt intresse, tror jag, oavsett vad det än kan vara. På samma sätt som det är viktigt att bevara den egna umgängeskretsen samt underhålla en gemensam sådan.

Nå, slut på relationsfilosoferandet. Den dagen, den sorgen, and talking is easy. Jag borde verkligen ta reda på all torr tvätt, hänga upp blöt tvätt och sedan värma mig själv med hjälp av en het dusch. Lustigt, hur fort morgnarna går när man gör ingenting framför skärmen. En lustig sak är att jag inte har någon som helst koll på när jag sist hörde av min f.d. Gode Vän. Kan det ha varit en dryg vecka sedan? You see, that's what I call "improving". Hade det inte känts rätt hade jag nog haft bättre koll. Grejen är att jag tycker att det är så fruktansvärt skönt. Livet blev verkligen enklare och roligare utan honom. I vanlig ordning har jag väntat för länge med att bryta upp. Jag tror att vår separation fick mig att ta saker och ting litet mindre seriöst, eftersom det inte finns någon som försöker pusha mig till saker in absurdum. Ingen att behöva rapportera till, ingen som surar och ingen som vet bäst hur jag ska sköta saker och ting. Men visst, det kommer att svida till litet den dagen han träffar en ny människa att förlusta sig med, men shit happens. Så är det och det ska inte röra mig nämnvärt i ryggen. Jag har bättre saker för mig än att bekymra mig över sådant.

Och NU stannade tvättmaskinen från helvetet: Hur är det möjligt att ett tvättprogram tar drygt två timmar?!

Dags att börja fortsätta dagen...