På jobbet slipper jag tänka...

På jobbet kan jag stänga av precis allt annat förutom jobbet. Bli en slags arbetsmaskin och bara fokusera på vad som är väsentligt där. Le och vara glad, gosa runt med tanterna och skoja med gubbarna. Veta att jag åtminstone har det att falla tillbaka på.

Jag är så less på att jag inte har någon som helst självrespekt. Jag är så less på mig själv, och jag är så jävla livrädd för att vara ensam även om jag är van det. Jag tror inte att det är den där yttre ensamheten som är dryg, det är nog mest den mentala. Den där som aldrig har något att luta sig mot. Och den där ryggsäcken är så proppfull men jag vet inte vad jag ska säga om dess innehåll, allt måste censureras så jävligt men ytterst handlar det om att jag stänger av så idiotmycket och blir sådär iskall. Kanske skulle det hjälpa att öppna upp litet men varför i hela fridens namn då? Allt är bara flyktigt ändå, det finns liksom ett slut på allt, och jag är inte pessimistisk, bara van.

Jag önskar att jag hade kunnat få jobba runt, och kommit hem imorgonbitti med bara sömn i huvudet och inget annat. Som jag kanske nämnde förut är sådana saker som gör andra människor glada, på gränsen till euforiska, mig bara ledsen och ångestfylld. So I make a statement: Det var skoj ett tag men nu är det nog och tack för mig.

Hur det än är lyckas jag aldrig kränga av mig ryggsäcken och börja packa en ny. Jag antar att det handlar om att rensa ur i den man redan har istället för att slösa pengar på att köpa en annan.

Ibland önskar jag att jag vore kapabel att ändra på så mycket i ryggsäcken. Kapabel att ge mig själv ett värde. Kapabel att inte försöka skrapa ihop brödsmulor och göra en limpa av dem. Men mest av allt bara få jobba, jobba, jobba. Då slipper jag tänka.

Imorgon kommer allt att kännas mycket bättre. 'Cause baby, enough is enough och jag är trött på försommarlekar som vissnar lika snabbt som löven på midsommarstången. Nu ska jag ta hand om mig själv. Ensamarbete kallas det, och till det fordras många ensamdagar och lika många ensamnätter. Ajöss och tack för fisken.

Kommentarer
Postat av: figge

Haha Oh my god... är ändå sugen på att höra haha.
I'm a sick fuck ;)
Och du vet att du alltid (nästan alltid) är välkommen till öret på vin (iaf när jag har pengar i pungen...)

2007-05-20 @ 23:27:56
URL: http://fidestal.bilddagboken.se
Postat av: Bogart

Alltså din blogg är fortfarande kul ibland men käretid va jag känner igen mig i många av de senaste inläggen. På gott och ont kanske för det är på ett sätt skönt att läsa att man inte är ensam. Men samtidigt trist att det ska behöva vara så.
"Ensamheten är världens största gemenskap." ;)

2007-05-21 @ 19:11:27
Postat av: Lisa

Well, glad att jag kan bidra med mitt depp på något sätt i alla fall... *ler snett* Jag är fröken deppig these days, jag vet. Men nu ska det bli bättre. Har liksom eliminerat alla störande moment i vardagen. Eller gjort ett försök att göra det i alla fall.

2007-05-21 @ 23:06:18
URL: http://spaceylisie.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0