Jag har spelat BubbleBash på mobilen i nästan två timmar och märkte inget förrän mobilbatteriet signalerade hunger. I think I'm turning into a sick-fuck. *garvar* Det är då lustigt, hur fort jag åker upp och ner. För bara några timmar sedan kändes min *CENSUR OCH RESTEN FINNS PÅ ANNAT STÄLLE* Och magkänslan har sällan fel, så då så!

Om ett dygn har jag druckit en flaska vin och sover förhoppningsvisast sötast i världen, med eller utan sängsällskap. Risken finns nog att det blir sådant om än ett mkt platoniskt sådant.

Nå, jag är fortfarande terapi-övertygad. I won't let my up's fool me. *skrattar igen, mest åt det absurda med att kliva upp om knappt fem timmar för att jobba och jag kommer att vara så stört trött*

Ibland tror jag tamejfan att jag har typ borderline light eller kanske helt enkelt är lightvarianten av manodepressiv, men så kommer jag på mig själv att inse vilka ordentligt avtändande, patetiska sick fucks alla med sådana diagnoser är. Åtminstone de jag stött på. Så ångrar jag mig. Naturligtvisast. Jag kommer aldrig att bli en sådan psycho bitch from hell, det är då något som är säkert. Sådana människor finns det inte en käft som orkar ha i sin närvaro, och trots allt har jag vänner av alla olika slag som gillar mig bla bla och vice versa, så jag är inte en psycho bitch from hell.

Psycho bitches from hell raderar man ur sina liv (titta bara så bra det gått hittills då jag stött på sådana...) och ägnar varken Losec eller annan magmedicin åt dem.

Ja, jag skriver uppsatser de nätter jag inte kan sova. Lucky for me är det p.g.a. BubbleBash och inte depp.

Rollercoaster, in deed.

Helt osammanhängade, I tell you.

I really should... *skrattar igen*

Yeah, guess I will. Men inte riktigt än. Kanske om en dag eller två.

(Okej, nu lär jag ge mig! Ambivalens, säger du? No shit.)

Fredrik är f.ö. vis ibland. Eller snarare alldeles för frank, sådär så att det nästan gör ont, men det är nyttigt. I need those wake up-calls. Så börjar jag tänka och det är perfekt. Att tänka i lagom dos, alltså. Just nu får det bara snurra på.

Treveckorsgränsen, they say...

Och jag ska inte följande saker:

- Terrorisera honom på MSN. Sådant är löjligt och stalkervarning. För att inte tala om äckelvarning.

- Terrorisera honom via SMS. Varför? Se ovan. (Ja, okej, sådant har hänt. Jag skäms. Äckligt av mig and I'll try not to make that happen again...)

- Ringa, ringa, ringa och vara mitt ambivalenta jag. Varför? Se ovan igen.

Däremot ska jag:

- Besöka vad den Radikala Mamman kallar Liggalandet. Oh yes. Jag har ångrat mig. Charter dit, tack! Jag vet att det ingår både smarriga drinkar, trevliga konversationer och kärlek i lagom dos på sitt sätt. Dessutom tror jag att det finns ångerrätt om man tackar nej till erbjudandet en gång. I och för sig vet jag inte riktigt, men jag misstänker det. (Detta var återigen inte min promiskuösa sida som talade. Detta var bara kalla fakta. Jag är kräsen och varför nöja sig med dåligt väder på chartern när det finns något som kallas solgaranti?)

- Träna, träna, träna, träna! In deed. Beach 2007. *harklar mig halväcklat*

- Jobba jobba jobba. Och fjäska till mig ännu mer jobb.

- Hitta sambo. Well won't happen men jag tänkte sätta in både charm och övertalningsförmåga gentemot lämpligt offer. Så länge jag får mitt privatliv är jag nöjd. Försöka duger.

Och sist men inte minst. Lägga mig i tid om kvällarna. Eller åtminstone inte spela BubbleBash till mobilen dör. På sitt sätt ångrar jag valet av ensamkväll. Det hade varit trevligt med en weekend på annat håll. Typ.