"Lisa, Arvid kräks!" vrålar mamma knappa fem minuter efter min ankomst till Farmen.

"Hejdå" ropar jag och vänder på klacken. Tur att jag inte hunnit ta av mig skorna, och än mer tur att jag inte hunnit börja dona med tvätten. I sådana fall hade jag varit tvungen att desinfecera kläder, handdukar och sängkläder innan jag kunnat använda dem igen, tvättade eller ej. Det börjar nog bli läge för KBT om jag någonsin ska kunna skaffa familj. Jag menar, jag kan ju inte lämna man och barn vind för våg bara för att någon spyr. Än mindre ska jag behöva låta bli en massa saker om det på något sätt föreligger en risk för spyor. Å andra sidan, skulle jag genomgå KBT med mål att kunna spy så skulle jag bli bulimiker, är jag rädd.

Nu har jag en överfull tvättkorg och seriösa planer på att nyttja min nya avlastningsyta, sängen, till sömn ikväll. Det var liksom ett par, tre dagar sedan jag sist använde den... Först ska jag hur som till Oona och basta, för första gången på alldeles för länge... Hur kvällen sedan artar sig visar sig.