Om man frågar Dorinel Marc får man troligen svaret att det smakar inte kiss - men konst. 

Konst kan innebära precis vad som helst - faktum är att mitt stökiga hus kan fungera som en form av anti könsroller-konst, måste jag säga, då jag nog verkar mer som en ungkarl än en singeltjej i sina bästa år. Jag menar, jag är nöjd med ett hem i vilket det finns en dator, en säng och en kaffebryggare om ens det. Så alltså är jag inte kvinnligt på det sättet. Micromat har fått en helt ny innebörd. Det är min lifesaver vissa dagar, och heck, det funkar.

Nå, det var inte det jag skulle komma till. Konst kan som sagt vara precis vad som helst, men att kissa på scen, pja, det begriper jag helt enkelt inte. Alltså, jag begriper inte det kulturella i det. Människor får böta för att kissa offentligt, men här kommer en dam och får betalt för att kissa publikt. Hur går det ihop?

Det är liksom jag skulle hävda det konst att bajsa i någons mun. För mig är det inte konst, bara konstigt. Don't get me wrong, folk som sysslar med sådana saker i sängen har min fulla respekt men det är definitivt inget jag vill ge varken en tanke eller ett försök.

Frågan är dock, vad är konstigast: Att kissa på scen eller smaka på det och hävda att det smakar konst?