Jag har gett karateknullandet ett ansikte, tror jag bestämt. Med min för tillfället relativt obegränsade tillgång till kuk kan jag inte påstå annat än just det: Jag är en mästarinna på karateknullande.

För alla er som undrar vad "karateknullande" är ska jag ge er en förklaring. Såhär går det till:

Jag svidar upp mig i lämplig kimono, ibland mönstrad, ibland en sådan där bugdetvariant från Indiska. Han å sin sida drar på den vita dräkten, ett svart bälte och en bandana. Därefter försöker vi hitta lämplig plats att vara på, beroende på själva karateknullets karaktär. Ibland blir det en skogsdunge där vi försöker oss på sådana där moves man kan se i fightingscenerna i "Crouching tiger, hidden dragon". Andra gånger blir det mer lugnt modell hemmaplan, där vi utövar avancerad bondage, gärna modell Shibari, och gärna i kombination med japansk spysex. Sådant kan vara riktigt erotiskt, och som tur är har min nuvarande sexpartner stor erfarenhet av just det.

Nå, hur som, gemensamt för precis varenda karateknull är att både han och jag skriker ut ett "Cowabunga!" (eller hur det nu stavas, men ni vet, från Turtles...) i orgasmögonblicket. Makalöst.

Jag har aldrig karateknullat så här bra med någon. Ever. Det är faktiskt riktigt skönt att äntligen få "komma ut" med de sjuka saker jag tänder på i sängen.



Och i övrigt har kvällen varit så lugn, så lugn, med TV-spelande, salladsätande, Jamie Olivers matlagningsprogram vilket bidrog till ett av de största, most heavenly smiles ever. Vidare har jag assisterat Matthias då han (äntligen!) satt upp en sänglampa. Imorgon är det nyjobbsdags och jag börjar bli litet smånervös. Nå, det reder sig. Antingen funkar det, eller så gör det inte det. Som sagt. Nu ska jag överväga sänggående, eftersom det t.o.m. funkar att läsa i den där sängen nu. *garvar*