Faktiskt har jag inte tvekat en enda gång. Och inte heller har det känts sådär konstigt som det ofta kan göra, när gamla vanor försvinner. Men det känns lugnt inuti, tryggare än på länge. Kanske har jag funnit någons slags temporär harmoni att hanka mig fram med. Hur som uppskattar jag den och dessutom har jag haft ett leende på läpparna från det att jag klev upp ur sängen imorse till nu. Det mesta löser sig. Jag måste bara lära mig att inte överdramatisera allt så gräsligt...

Och så var jag på någon slags jobbintervju idag, ett möte som kändes bra, och kom därifrån med fyra introdagar och förhoppningsvis augustivick utöver extradagar under sommaren så snart jag gått av mina nätter. Om det funkar, that is. Jag var väldigt noga med att förtydliga just det: Att det måste kännas bra, eftersom jag inte vill gå till ett jobb jag vantrivs med eller inte behärskar. Så, på måndag är det dags att testa något nytt. Det kan bära eller brista, men hur som är jag en ny erfarenhet rikare. Bara det är fint. Junilönen kan bli riktigt fin nu, med de sista fyra dagarna. Perfekt. Funkar det jobbet har jag tre extrajobb. Och folk säger att det inte finns några jobb att få?! Pyttsan, heller. Allt går, bara man vill.

As you can see är jag i en uppåtperiod. Jag kanske borde börja kartlägga dessa perioder, se vad som påverkar mitt sinne. Ett brev fick jag idag också, en kallelse till ett stycke psykolog. Det kändes fint. Jag känner mig egentligen inte som ett sickfuck mer än vanligt, men jag tror att jag behöver ösa ur mig, komma ifrån min vrickade syn på relationer, män och inte minst försöka arbeta bort min spyfobi.

Det är lustigt, hur dividerande om fullkornspasta eller ej med killen på Statoil i Leksand kan vara ett led i att göra dagen bra. Bland annat. Tänker jag efter har jag egentligen rätt många saker att glädjas åt. En sådan insikt är fin.

Arbetsdags snart. Idag, imorgon och lördag. Sedan ledigsöndag för att sedan dra fyra dagar till på nyjobbet. Jag känner mig effektiv. Och faktiskt uppskattad. Det är viktigt att fylla en funktion. Kanonviktigt, till och med. Just nu finns det tusen saker jag verkligen vill göra. Och jag tror att jag har möjlighet att göra dem alla.

För övrigt så kan människor förvåna en något så enormt. Sådana positiva överraskningar välkomnar jag verkligen. Då känns det liksom utvecklande och open-minded. Mer sådant, mer sådant. Det här kommer att gå så fint, så fint. Bara det görs på rätt sätt, och jag tror att det kan göras på rätt sätt bara jag vill och orkar engagera mig. *fnittrar litet lätt*