...eller så är det helt enkelt PMS-dags igen. Det är lustigt att man kan bli grälsjuk, vilja tjafsa om något helt omotiverat bara för att få spy ur sig. Jag blir då sådan, och vid sådana tillfällen tackar jag min lyckliga stjärna att jag inte lever med någon. Istället brukar jag ge mig på min Gode Vän, så därför ber jag om ursäkt redan på förhand. Jag kommer att bråka. Så enkelt är det. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag än ser mönstret, det går liksom inte att svälja. Usch usch. Vi kvinnor lever i ett hormonhelvete, och så snart det är överstökat för ena månaden dröjer det drygt en vecka och vi är tillbaka där vi började: med ömma tuttar, PMS och irrationell irritation samt no more "kåt, glad och tacksam" eftersom vi riskerar att bli gravida och sådant är farligt. Helvetesmaskiner vi är. Fy faan. Ska det vara så jävla svårt att få sig ett enda jävla ligg utan att behöva tänka på barn??!!

Ja, jag är irriterad. Och mest irriterad är jag på min huvudvärk som inte går över. Och så är jag irriterad på mamma. Och på min syster. Och på magsjukor. Och på mat. Och på det faktum att jag trots att jag fick den absolut bästa lönen sedan augusti förra året inte har en jävla spänn kvar, eftersom alla jävla pengar gått åt till räkningar, försäkringar, skit och jag vet inte vad mer. Inte till något roligt i alla fall.

Och jag är så inihelvete trött på att skriva uppsatser om utvecklingsstörda, och så här får man inte säga, men I don't give a fuck about utvecklingsstörda. Det intresserar mig inte, och kommer heller aldrig att göra det, och vidare har jag tänkt förhindra en födsel av ett sådant barn så långt det går eftersom jag fanimej inte orkar engagera mig i något annat än vanliga, healthy kids. Ååh, en sådan hemsk människa jag är, men vad faan, folk tänker så, men man "får" inte tycka så, eftersom "alla människor har lika värde" och yeah right.

Vidare är jag så jävla less på småortsmentalitet och alla jävlar som måste hålla koll på vad grannen äter till middag, vilka som är si och vilka som är så och vilka som gör vad. Oh please.

Till sist är jag less på alla de där jävla emo-människorna som ska skära i sig i armarna, sminka sig svart och ha demoner i handväskan. Men jesus, lägg ner! Jag tror fanimej att läkarna sätter diagnosen borderline, manodepressiv och liknande just to please them. Så att de ska kunna skylla på något. Jag blir så less. Är det inte svart så är det svartare. Men orka!

Jag kan dessutom inte påstå att jag har ätit speciellt bra idag. Jag kanske ska köpa en banan innan jag sticker iväg på träning. Ååh, helvetes jävla skithormoner!