...men igår ringde jag faktiskt till jobbet och skrek ut min desperation.

Okej, Dramaqueen Lisa, du SKREK inte ut din desperation: Du lindade in den i bomull och tiggde på ett mycket patetiskt sätt om att få jobba.

Hur som har jag fått jobb nu. Dels då jag ringde, och dels har telefonen ringt inte mindre än två gånger på en kvart med nya jobberbjudanden. Dessutom har jag gjort en liten kupp också, så får vi se om den leder någonstans alls. *moaahahaha* Nå, hur det än blir så måste jag ringa runt till alla andra vårdjobbställen typ hemtjänsterna och dylikt för att tigga om timvick efter sommaren, eller varför inte under? Jag kommer att behöva alla slantar jag kan norpa åt mig...

Och så veckans "Lisa, du är så jävla ytlig": Matthias ringer och frågar om vi ska ta en fika. Lisa ligger kvar i sängen och säger ja. Då samtalet är avslutat poppar det upp i huvudet:

"Jag har inga skor med mig som matchar byxorna. Faktum är att jag inte alls har några kläder med mig som jag känner för att ta en fika i. Och min hårfön är hemma. Och lightsminket likaså. Crap."

Och sedan NÄR är det min outfit någon vill fika med?! Gud hjälpe mig...