...i form av Gud vet vad, irritation kanske? Eller resignation? Och jag är för kvinnlig för att skylla all världens skit på hormoner. Det enda jag rent spontant känner är att jag är less som fan och att jag borde försöka sträva efter något bättre. Å andra sidan står någon slags bitterhet och cynism mig upp i halsen och jag vet inte om jag egentligen vill utsätta folk för sånt.

Magnus Uggla är f.ö. en usel stand in för Fylking...

Och jag ska panikdricka mitt kaffe, slänga mig i duschen och åka till Falun helt utan mors sällskap, med tanke på att jag ska jobba i eftermiddag.

God bless.