...men idag stannade jag faktiskt hemma från jobbet. Är hostig, har feber, är snorig. Och så vidare. Helt uppriktigt tror jag att jag har blivit smittad på tidigare nämnda plats: Jobbet. Ett par, tre av gamlingarna där är också mer eller mindre kravliga, så då så.

Förutom att jag avskyr att vara febrig, avskyr att det gör ont i näsan och liknande, så avskyr jag mest att jag blir så satans hungrig av att vara mellantingsförkyld. (Mellantingsförkyld = inte litet förkyld modell gå till jobbet, och inte dödssjuk modell feberyra på soffan och oförmögen att kunna ta hand om mig själv. Men ett mellanting.) Hur som, säg vad jag INTE är sugen på att stoppa i mig? Nå, grönsaker och sådana nyttigheter då, men det räknas inte...

Jag borde ringa någon och få denne att tycka rejält synd om mig, så pass synd om mig att den människan kom hit och tog med sig godsaker åt mig att äta. Och denne någon skulle vara min mor vilken jag pratade med igår och berättade hur illa ställt det var med mig varpå jag fick besöksförbud hemma hos dem. Hm. Jag trodde mödrar var till för att älska och vårda sina dödssjuka avkommor. Icke. Det är nog bara för att jag är av det kvinnliga könet hon resonerar så kallsinnigt... Övertygad om det är jag till och med.

Nu ska jag nog... Kanske koka ett ägg?