...and me being so bloody drunk.

Jag och Sofia har inte träffats sedan när då? I höstas? Och på något sätt slår vi våra kloka ihop och får till fyra timmar vindrickande och telefonprat innehållande vardag och kärleksliv vilket var brutalnyttigt och det tar mig lika lång tid om inte längre att få ihop en mening än vad det gör för min Gode Vän att skriva på MSN...

Likväl vet jag intet mer om framtiden än vad jag gjorde innan, men det känns ändå bättre; ibland måste man få spy ur sig, så enkelt är det...

Jag är så fruktansvärt packad, mer än vad jag trodde att jag någonsin skulle bli på en vinare... Nu är det godnatt. Förhoppningsvis sover jag länge imorgon med tanke på nattjobbet.