*skrattar* Det där med "hormonrush" var faktiskt inte negativt den här gången; ingen svacka whatsoever, utan snarare det faktum att jag inte kan läsa om sådant här utan att verkligen storböla. Hur ska jag någonsin våga skaffa barn?! Det måste vara en konstant oro för att något ska hända, dels under graviditeten, sedan under fölossningen och därefter till den dag man själv drar sin sista suck. Herrejösses, säger jag bara. Men, jag antar att det är värt det. Att skaffa barn alltså. Nå, det blir när det blir, och sedan är det inget mer mer det...

Igår, sent, önskade jag verkligen att man kunde backa en sisådär fem, sex år eller till och med mer. Då hade man inget som helst ansvar på samma sätt som nu, och då hade vi kunnat spela Final Fantasy precis hela jävla natten utan att tänka på jobb eller dygnsrytm.

Så börjar jag givetvis tänka på hur saker och ting kunde ha blivit "om" eller "om inte", om det kanske hade gjort någon skillnad. För jag menar, vi hade så kul allihop. Mer tillsammans än nu, eftersom alla har skapat egna livskartor och låtit tiden glida dem ur händerna med allt vad det innebär. Vissa har stadgat sig, skaffat familj; andra sökt och försökt utan att hitta något, och åter andra är precis där jag sist såg dem, i samma livssituation, samma umgängeskrets och samma panikslagna hets för att försöka överleva.

Men jag tror att vi alla var liksom renare då än vad vi är nu, om ni förstår hur jag resonerar. Och det är så många som försvunnit. Verkligen försvunnit, människor man bara kan gissa sig till vad de gör nu. Men grejen är ändock att det aldrig skulle vara samma sak, att hooka upp nu. Det skulle bli litet som den där pinsamma klassfesten trettio år efter studenten. Inte samma spontana "vi tar dagen som den kommer".

De senaste dagarna har jag för övrigt lyckats skaffa mig grunden till en väldigt mysko solbränna, och det mysko p.g.a. kläderna jag haft på mig. Men jag njuter av sommarvärmen, välkomnar den mer än något annat. Blir lycklig av att kunna sitta i solen utanför Oonas café, dricka iskall Loka och läsa Parry H. Blir lycklig av att kunna åka ut i skogen till någon sjö efter klockan sex på kvällen, knata omkring i bara bikiniöverdel och shorts utan att frysa, doppa fötterna i vattnet och känna att det faktiskt skulle kunna vara Kvällen För Premiärdoppet, och bara lyssna på naturen, tystnad. Och lika lycklig blir jag av att kunna sätta mig ute kring midnatt och märka att jag inte fryser, trots att jag har nästan inga kläder alls på mig. Makalöst.

En ledigdag kvar nu. Jag ska njuta som fan. Även om det är trist att inte haft ngt riktigt jobb den här veckan kommer jag på mig själv med att ha njutit av varenda sekund av "semesterveckan". En sådan har jag nog aldrig haft. Nu har jag laddat batterierna inför sommaren, och det lär behövas.

Så avslutar jag det första nationaldagsinlägget med en lista från Katrin.

Vad förvånar dig mest med ditt vuxna liv?
Hmm... Jag trodde att jag skulle ha varit mindre ambivalent än vad jag är.
Mitt liv skulle bli lättare om?
Jag fick skräddarsy det helt efter mina egna önskemål vad gäller precis ALLT.
Min hemliga last?
Chippies, om det nu är en hemlighet...
Vad i ditt utseende är du mest nöjd med?
Oj... Jag har en rätt kvinnlig kropp, har jag hört. Kurvor på de rätta ställena, liksom. Det får jag väl vara nöjd med.
Oanad talang?
Oanad? Haha... Jag vet faktiskt inte...
Världens viktigaste fråga just nu?
Ska jag tvätta håret eller inte?
När drar du en vit lögn?
When I need to save my own ass...
Vilket var ditt första jobb?
Mitt första riktiga jobb? Ah, jag säger nog det på Gagnefsgården eftersom det bara är där jag verkligen jobbat-jobbat.
Vad är det bästa som kan köpas för pengar?
Jag måste nog svara som Katrin: Ett visst mått av trygghet. Det lät vuxet och tråkigt, men ack så sant.
Vilken egenskap är du mest nöjd med hos dig själv?
Att jag är ganska socialt kompetent och kan ta för mig i rätt situationer.
Mitt bästa köp?
Bilen.
Vad bjuder du på om du får oväntat besök?
Kaffe.
Vad får dig att inte vilja stiga upp ur sängen?
Gråvädersdagar eller tjugofem minusgrader. Alternativt magsjuka på jobbet/ i familjen. Då vill jag mest av allt dö.
Vad är du mest stolt över i ditt liv?
Att jag är en sjujävla problemlösare: Allt fixar sig.
Vilka vill du ska svara på dessa frågor mer än du?

Fredrik, men han får ju aldrig tummen ur och uppdaterar sin blogg!