Jesus Kristus. Det är sommar. På blodigt allvar. Och jag har kommit till inte mindre än två - nästan tre - insikter under dagen. Den första är att en svart tröja är rena döden när man tillbringar en massa tid i solen. Damn you, Oona, säger jag bara och fantiserar om en kall dusch. Den andra insikten vidare, är att det faktiskt fanns en bra anledning till att jag aldrig mer jobbat inom restaurangbranschen: Det är en skitbransch, så jävla otacksam och grymt underbetald. Amen. Remind me never to get a job like that. Ever. Och den nästan tredje insikten är att jag nog är Little Miss Pushy sometimes. Eller, nej, så ska jag inte heller säga. Låt mig säga så här istället: När något är kul vill jag liksom kasta mig huvudstupa in i det och bara ha så jävla kul jag kan medan det fortfarande är kul. Det var mest en känsla jag fick. Iofs, chips kan jag äta hur mycket som helst av utan att tröttna, men ändå...

Nu är det duschdags och sedan kanske mammamat. Hon pratade om sej och det kändes inte lockande. Jag är för varm, och dessutom var jag mest sugen på slapp sommarmat, typ vitlöksbaguette och potatissallad med något kallt grillat till.

För övrigt hade jag en ganska givande konversation med Hanna i förmiddags. Det är då lustigt att människor vet saker om mitt privatliv som jag själv inte ens är medveten om... Tur då, att det finns människor som faktiskt frågar så att man kan korrigera fakta innan djungeltelegrafen antagit alltför stora proportioner. Jag avskyr verkligen osanningar. Verkligen verkligen avskyr.