Det var nästan nio månader sedan sist. Jag och Sofia, alltså. Och en helkväll med henne, varpå det är liksom all instängd luft successivt pyst ur mig. Allt det där aktuella och inaktuella är borta ur systemet och det är bara så jävla skönt att veta att det finns någon att luta sig mot, och att vara någon att luta sig mot. I guess that's what friends are for. Inte att varken döma eller fördöma, men kunna säga både ja och nej utan att... Ja. Just pure friendship, helt enkelt.

Och det känns så skönt med all backup. Det känns så skönt med livet just nu, även om framtiden är aningens diffus, och även om jag inte har något som helst facit på hand. Livet går inte att fuska sig genom, så enkelt är det, och det är verkligen något jag börjar inse. Jag tror att jag lever sådär på riktigt för första gången på drygt tre år. Lever i verkligheten, alltså. Inte i något låtsas, och jag tror nästan inte heller att jag blir utnyttjad av människor som använder mig enbart för sina egna, högre eller lägre syften. Jag är klar med den biten. Färdig med att hunsas runt av knullsugna karlar som snackar sig till vad de inte får eller vill ha hemma. Helt färdig, och jag pratar med vännerna som liksom jag säger: Backar upp mig, uppmuntrar mig, säger bra gjort, det var på tiden. Och det känns skönt.

Nu: Sovdags. Jag ska nyttja min egen säng för första gången på typ en vecka. Faktum är att jag inte riktigt bestämt mig ännu: Bra eller dåligt?! Som sagt har man aldrig något facit...