Nej, okej, det sista var inte riktigt sant. Däremot pollenchocken, och jag vet att jag var lycklig över skatteåtebäringen igår kväll, men såhär på morgonkvisten känns det liksom jag gärna skulle byta de där pengarna mot en kartong Betapred. För jag menar, nu är det verkligen dags igen, nu när allt vad allergitabletter heter inte längre hjälper, och att peta i sig den maxade dos Clarityn läkaren förordat för nästan fyra, fem år sedan utan att märka resultat känns litet sådär.

Så jag ringde vårdcentralen igår och meddelade att nu var det minsann läge för en vecka Betapred och nollställa kroppen, varpå jag verkligen fick det bevisat svart på vitt vad i helvete jag betalar skatt för: En vecka väntetid för att få ett recept på Betapred utskrivet. Why oh why?

"Blir det kris får du höra av dig till akutmottagningen i Falun och åka in där..."

And I reply: Over my dead body. Snålfittan i mig säger blankt nej till att först åka fyraochenhalvmil enkel väg, betala typ 200 spänn på akuten för att jag snorar och kliar mig i ögonen och först därefter kunna betala pengar för piller som de med bara ett knapptryck kan skriva ut helt gratis på vårdcentralen i lilla Gagnef. No way.

Nu är jag för övrigt trött på att vara ledig. Jag har fyllt fredag, lördag, söndag och måndag med vettighetssysslor, men nu vet jag inte alls vad jag ska företa mig. Tanka bilen, ja, men hallå, hur lång tid tar det och hur upphetsande är det egentligen?! Inte nämnvärt... Två dagar kvar, och sedan är det relativ rock n' roll fram till augusti. Det blir kanonbra.

Min äldstebror är för övrigt precis lika cynisk som undertecknad, märkte jag då jag släppte bomben om att jag inte kan närvara på hans student eftersom jag jobbar:

"Jaha, då kommer inte jag på ditt första. bröllop. Studenten smäller högre än bröllop eftersom man bara tar studenten en gång, och med tanke på skilsmässostatistiken gifter man sig fler än en gång."

Det känns skönt att veta att mitt förhållningssätt till relationer inte enbart är ett resultat av mina fucked up relations genom åren. Uppenbarligen kan både jag och bror skylla på såväl uppfostran som på samhället, och finns det något bättre än att kunna skylla ifrån sig på andra?!

Jag undrar, jag, om allergin skulle bli bättre av ett dygn i skogen? I sådana fall kunde sommarstugan vara dagens/kvällens/nattens/morognens alternativ...? Jag ska tänka på saken. Nackdelen med det är att det är skitskönt de typ första tre timmarna. Därefter är de konversationer jag för med mig själv på hemmaplan inte ens i närheten av vad som händer därute då jag verkligen inte ens har möjligheten att babbla med någon. Eller så blir det helt enkelt träning ikväll. Ååh, jag HATAR att vara ledig!