Ibland tänker jag som så, att om "det här hade varit en film så hade det här hänt..." och så spinner tanken vidare och skapar scener hemahörande i såväl komedier som romantiska draman och tragedier. För jag är en liten miss Dramaqueen och jag behöver mitt sceuntrymme. Troligast är det därför jag verkligen älskar att åka bil med musik på högsta volym. Sådär bara för att få känna, fundera, och skapa mina egna scener i min alldeles egna film. Eller snarare teaterpjäs. Och just nu har jag fått Scrubs-låten på hjärnan, "Superman" med Lazlo Bane, och skulle vilja spela den på absolut högsta volym i bilen men har inte möjlighet att bränna den just nu. Det känns så sjukt bittert.

Vidare skulle jag verkligen behöva torka håret, men jag har inte kommit längre än till kaffe och bloggande. Solen skiner idag också. Livet är gött.

Slutligen borde jag komma på varför jag blir så satans allergisk av att sova i Mockfjärd men inte i Djurås? Det är inte liksom Matthias har katt eller andra allergikällor... Likväl nyser jag och knaprar piller som inte hjälper. Faktum är att det börjar luta åt årets Betapred-kur. Once a year, brukar det vara, så det är väl dags då...

Nu  Borlänge. Snart i alla fall.