...och bredvid mig, i en papplåda på golvet, ligger min nya dator. Eller, tja, vad som förmodas bli min nya dator. Det känns litet frustrerande, att inte få ihop den all by myself. Jag måste verkligen ha ngn med migsom guidar. Annars kan jag ge mig fan på att jag pajar något.

Jag har inte mycket alls att säga, väntar otåligt på antagningsbeskedet från VHS. Kanske är det fler med mig som väntar lika otåligt? Det är litet sådär: Jag vill verkligen, verkligen veta! Nu! Bums! Helst igår! Tack!

Slut på den här omgången blogg blir det genom ett långt citat från Radikala Mamman. Det hon skriver är ganska mycket jag och mitt liv. I alla fall just det här.

"Häromdagen ringde jag min mor och grät en skvätt över livet, kärleken, hopplösheten och den ekonomiska situationen som inte på något vis ser ut att ljusna. "..." Då körde min mor ett långt riff om män och tvåsamhet. Ni förstår, universallösningen på alla livets problem verkar vara att skaffa sig en man. Helst en rik. Jag ylade att jag inte vill ha någon man - och snyftade till lite bittert och sa att det ändå inte är någon som vill ha mig. Jag är begagnad, skadat gods, omöjlig att ha att göra med, besvärlig, dryg, ickenormativ och har för stort behov av att vara själv och för lite lust att vara den uppoffrande, självutplånande Kvinnan.

Men min mor misströstade inte: Du kommer hitta någon. Tids nog kommer du hitta någon du också. När du blir mogen för det.

Alltså, jag hittar ju män hela tiden. Men det har ju verkligen inte gjort något bättre. Tvärtom. Jag har inte blivit varken rik eller lycklig. Bara snålkukad och räknad med."

Oh dear, it's all so true. And it's oh so much dags att lägga mig på soffan och vänta på att bli bortskämd av mor som måste laga mat åt mig. Heavenly. Har jag tur har jag hemmadator till kvällen.