Idag har vi firat mormor, 93 år. I'll be damned, liksom. Krutkäring. Nu familjemiddag med Gustavs Mika och det enda som liksom fattas här vore typ Fredrik och hans klockrena humor. Det är faktiskt asmysigt att dinera på det här sättet, sitta och snacka, garva och bara vara allmänt oseriösa. Sådant som Fredrik är bra på, med andra ord. Nå, det går fler tåg antar jag... Sedan Matthias och rödvin. Det blir nog fint.