Ännu en helg på Gagnefsgården has come and gone away. I början av juli har jag en helg ledig, en enda jävla helg jag hittills inte har något jobb inbokat. Just nu, i skrivande stund, känns juni väldigt lång. Dock vet jag att det räcker med en enda sovmorgon för att ordningen ska vara återställd och jag ska vara fit for fight igen. Och i natt blev det inte mkt sova. Verkligen inte. Knappa fem timmar tror jag att sömnen slutade på, och har det någon gång varit motigt att kliva upp ur sängen så var det kvart i sex i morse.

Vad lathet är? Dels att ta bilen till ICA när det tar max fem minuter att gå dit, och än värre nu: Sitta vid datorn och helt enkelt inte orka gå till köket för att hämta en RedBull. Jag kan verkligen behöva de där jävla vingarna att ge mig litet energi. Högtflygande planer har jag gott om utan energidryck.

Det är fortfarande tilt i huvudet, och jag irriteras än en gång på det faktum att jag kunde gått från jobbet kvart i fyra, men stannar kvar mer än en halvtimme för att babbla med personal och pensionärer på olika avdelningar. Oh so typical me. Hade f.ö. en diskussion med ett stycke kollega idag, om stämningen på jobbet, att den på vissa avdelningar inte är så jättebra.

Jag hävdade - och hävdar - att så länge jag jobbar på alla avdelningar kommer det där aldrig att bli varken huvudvärk eller ångest. Vad ordinarie personal ska tjabbla om kan jag gärna lyssna på, men mig rör det inte i ryggen. Mig veterligen har jag inga större problem att jobba med några, även om det såklart finns dem man hellre jobbar med än andra. Precis lika viktigt är det att kunna skilja på jobb och privatliv: Jag behöver inte vilja dela en flaska vin med någon efter jobbet, men jag måste kunna snacka skit över en kopp kaffe och samarbeta när det väl gäller. Trots allt är jag inte där för min skull, utan för att göra ett bra jobb. Och faktum är, som jag förut skrev: Jag gillar faktiskt de flesta.

Och i helgen har jag gjort a hell of a job. Verkligen.

Snart: Middag. Sedan: Dusch, bedtime for a while och sedan... Ah, who cares. Nu har jag två nästanledig-dagar. Och Fredrik imorgon. Sounds nice.