...förlåt, på jobbet. Jag överdriver nog inte om jag påstår att det var runda trettiofyra grader varmt inne idag. Och nu sitter jag, för i stort sett första gången sedan halv ett. Pust, stånk och stön. Minst sagt.. Den här helgen kan bli lång. Riktigt jävla lång, till och med. Nåja. No money, no honey. Och nu tjänar jag pengar. Trots allt är det helg.

I övrigt intet mkt nytt... Paniklagade kycklingklubbor till brors student, och alla verkade ha varit nöjda. Fick se studentskylten när jag kom hem från jobbet och var tvungen att gråta några minuter. Nyss var brodern min så liten så liten, och nu är han mer än giftasvuxen. Time flies. Undrar just hur det blir då någon av mina syskon ska gifta sig... Eller, än värre, jag själv.

Nu två Bacardi Breezers for petite moi, och två grabbar i soffan som skjuter på... Något. Jag kan inte spela sådana spel, eftersom jag får tvärpanik. Istället tar jag med mig Stieg Larsson ut på trappan en stund. Det är dumt som fan att klaga på sommarvärmen.

Över och ut. Typ. Jag är helt nollställd i huvudet. Amen to that.